Välkommen till Piratpensionat Produktion!

Välkommen till Piratpensionat Produktion!

Allt material här får du sprida och bearbeta!

Här på Piratpensionat Produktion skriver jag om det jag skriver, om att skriva och om att sprida fri kultur.

Här bor därför det mesta som jag skrivit och lite av det som jag komponerat, ibland tillsammans med vänner. Ladda ner böcker, noveller, manus och musik och sprid. Allt material är licensierat under Creative Commons by-nc-sa. Mer om det hittar du här.

Vetenskapsfestivalen 2018

På gångPosted by Dan Engström Tue, January 02, 2018 23:45:04
Det mytomspunna bandet M31 ska spela på Vetenskapsfestivalen igen. Hur roligt som helst. Denna gång handlar det om Europas järnvägar, den rullande processindustrin, och hur forskningen bidrar till att hålla den rullande. Vi är som vanligt mer övertygade om framgång än någonsin. Inte självklart för järnvägen kanske, men gärna för oss.
Elenas bild på M31 från Vetenskapsfestivalen 2017.

Just nu knåpas det vilt på låtar och föreläsningsinnehåll. En minnesanteckning hittar ni här: Män i vita rockar, en sång om forskarens demon: att alltid vilja förstå lite till innan man är nöjd. Och därmed att alltid, alltid tvingas sluta med en bättre fråga, aldrig med ett svar.

Sånger, texter, musik och presentationer från våra tidigare spelningar på Vetenskapsfestivalen finns här: om ljus (2012), tågsäkerhet (2015) och varför du (inte) vågar åka hiss (2017).

Mer senare, när vi har något att berätta. Håll ögonen på den här sidan, så ses vi i april igen i Nordstan!

  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post113

Puke

Henrik HällristarenPosted by Dan Engström Thu, December 14, 2017 17:55:59
Henrik Hällristarens äventyr fortsätter. Piratpensionat Produktion presenterar stolt: Puke, en mycket oväntad räv. Förlåt, bjära. Och en okänd kvinna i svartvitt.




  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post112

Möt Henrik den yngre

Henrik HällristarenPosted by Dan Engström Sun, November 13, 2016 17:45:54
Vi är igång igen. Sedan senast har intrigen mognat och två kapitel tillkommit.

I dessa två kapitel upptäcker Henrik något obehagligt, och vi möter Henrik den Yngre. Men vi får inte veta vad en svärm arga getingar har att göra med "Sitt Malte! Fin vovve!".


Nästa kapitel börjar med att Egons hem ekar av en oväntad explosion. Men utan getingar.
Watch this space om några dagar.


  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post111

Egon Gråport

Henrik HällristarenPosted by Dan Engström Tue, November 24, 2015 21:44:49
Möt Egon Gråport.

’Jag vet att rösterna i mitt huvud är inbillning, men fatta vilka sköna idéer de kommer med.’Uppdaterat 2016-01-15: Mitt i kapitel 10 och vi har lärt känna Egon Gråport.
Uppdaterat 2015-11-27: Kapitel 8 färdigt.
Uppdaterat 2015-12-01: Gunillas historia om den blå dimman i kapitel 6 uppdaterad.






  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post110

Henriks första äventyr

Henrik HällristarenPosted by Dan Engström Sat, November 21, 2015 00:46:10

Tack för alla synpunkter! Några har jag tagit in, andra har jag bara tagit till mig utan att göra några ändringar. Nu är texten genomarbetad en gång till. Den inledande dikten tror jag att ni kommer att tycka om. I vilket fall gör jag det. Den känns rätt och hänvisar till det som komma skall.

Intrigen har kommit lite längre än senast, men framförallt är texten kompletterad och genomarbetad. Det första kapitlet är väsentligt bättre, Tjodriks slut är mer betonat och förklaringen av energifältet har jag strukit för att återvände till det lite senare i intrigen. Henriks person och första äventyr har börjat utkristallisera sig. Han verkar vara en rätt mänsklig typ, någon man kan tycka om. Vi får väl se hur det artar sig.

Den nedrasade bockorten på bilden ovan är från mitt studiebesök härom dagen på 150 meters djup i iskalla Sala silvergruva. Jag hoppas att jag gör gruvan rättvisa i det omarbetade första kapitlet. Mycket nöje!



  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post109

Född: Henrik Hällristaren

Henrik HällristarenPosted by Dan Engström Sat, January 10, 2015 02:07:30
Henrik Hällristaren är född. Så är det. Nu är nämligen masterplanen klar, och prologen och de första kapitlen skrivna i en första utgåva och då är det solklart. Henrik finns. Han vet bara inte om ännu att han är hällristare. Det kommer han att göra, så småningom. Häng med på resan vet'ja! Världen, får jag presentera: Henrik Dyhr, 15 år, klass 8, Kvarnskolan, Linneby. Så här långt har hans historia kommit i skrift:

Ett litet tips. Om du hittar en gammal penna med inlagda boklöv och blå spets, tänk efter noga innan du tar upp den. Mycket noga.Det inledande fotot Depressing fog publiceras av Boudewijn Berends på Flickr under CC BY 2.0.

Uppdateringar
2015-11-14: Kapitel 6 version 1 klart
2015-11-08: Kapitel 5 version 1 klart









  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post108

Tillbaka.

Bränning igenPosted by Dan Engström Wed, April 16, 2014 12:25:29
Den här historien har paus. Henrik tog över, så Pensionatet får vänta.
(2015-10-27)


Vi har börjat om. Långsamt växer nu fram en berättelse under arbetstiteln Tillbaka till Båtsman Brännings Piratpensionat. Vi kombinerar en historia från det andra världskriget med den miljö vi vant oss vid, i slutet av sjuttonhundratalet. Året är 1762. Eller 1761. Definitivt. Jo, absolut. 1761. Eller 1762. Och samtidigt 1944. Och havet är ständigt närvarande.
I övrigt blir det samma upplägg som förra gången: ont mot gott, förtroende för ungarnas inneboende förmåga, hotande mörker i kombination med lite larviga figurer och en smula magi. Bara två sånger kvar att skriva och de övriga finns som utkast av Anders eller mig, avslutningssången för boken finns som första utkast på Soundcloud, dramaturgin är klar och brödtexten börjar kännas som den kan bli något riktigt bra. Vill ni se hur långt vi hunnit? Ett smakprov ger vi gärna bort. Håll till godo!

Försommar. Så här långt före gryningen har måsar och trutar inte vaknat ännu. Tystnaden bryts bara av en morgonpigg koltrast någonstans i skogen längre inåt land. Lukten av fuktig tång ligger som ett täcke över den lilla fiskebyn, i väntan på att solen skall gå upp och värma stenhällar och bryggor. Fiskebåtarna guppar långsamt upp och ner i sina förtöjningar medan små vågor kluckar mot bleka bordläggningar.

En ensam brun katt smyger sig någonstans med en fångad mus i munnen. Hon smyger in under en bänk framför ett av de många små vita husen alldeles nere vid hamnen. Där stannar hon och ser sig om, och försöker lukta sig till om det finns någon fara framför henne. Lukten av den döda musen sticker henne i nosen och stör doftspåren. Något har stört hennes vandring. Hon står en stund blick stilla under bänken och lyssnar. Ingenting rör sig i mörkret. Tyst som en månskugga går hon sen längs husväggen. Plötsligt smiter hon in under huset och försvinner. Kanske är hon på väg hem för att försöka få beröm av någon, eller så smyger hon sig bara bort från andra katter för att få njuta av sin mus ifred. Ibland vill man inte ha sällskap, och särskilt inte om man är en katt.

På en pollare vid piren invid huset satt en ensam flicka alldeles stilla och såg på hur katten smög sig fram med den olyckliga musen. Hon såg hur katten försvann och hoppades att den skulle hitta en plats för sig själv någonstans. Sen vände hon sig tillbaka till havet. Hon hade suttit där länge och snart var det dags att gå hem, även om det fortfarande var mörkt. Hon kunde bara skymta havet och viken framför henne, men kunde höra vattnet och känna den salta, svala lukten av försommarens hav. Det var två veckor sedan som hon såg den döde sjömannen i strandkanten invid piren. Sedan dess hade hon smugit ut nattetid flera gånger för att gå ner till fiskehamnen, till piren där han flutit iland. Hon hade blivit sittande på samma pollare och bara tittat ut i mörkret, lyssnat på vågorna och tänkt. Vad hon tänkte på visste hon inte. Den döda kroppen hade stört henne mer än hon ville erkänna. Att det flöt iland lik var inte ovanligt, såhär under krigsåren fick man vänja sig vid det mesta. Det flöt ofta iland tecknen på det pågående kriget; bojar, flytvästar, trasiga lådor och till och med en eller annan mina. Lik var inte ovanliga. Just den här dagen hade de andra barnen som vanligt tittat och stojat, som om det var vilket vrakgods som helst. När någon vuxen som flickan inte kände igen hade kommit och skrämt iväg dem med ett rytande hade de andra barnen snabbt tagit upp en ny lek. Men själv hade hon svårt att släppa den döde sjömannen. Han låg halvt uppspolad på klippan, med benen svepande fram och tillbaka med vågorna. Håret och armarna spolades med upp en bit och sen ner, av de lite större vågorna. I hennes drömmar hade han försökt resa sig eller tala till henne, men hans mun och ansikte var upplösta av saltvattnet och halvt uppätna av fiskar. Det var då hon vaknade i kallsvett och inte vågade somna om så hon hellre tog promenaden över åkern, genom skogen och ner till fiskeläget och piren. Det var inte det att han var död, inte heller att han flutit iland i deras vik. Hon störde sig inte på att hon inte kunnat se hans ansikte där han flöt med ryggen upp och det blonda håret svepande fram och tillbaka med svallet. Hon kunde klara att han var sjöman. Det ingick för sjömansfamiljer att en far eller en bror i något grannhus försvann på havet och ibland dök upp på det här viset. Det som störde henne var tröjan hon hade haft på sig. Den var norsk. Precis som hon själv.







  • Comments(1)//piratpensionat.mickla.se/#post107

Höst. Skördetid.

SkördetidPosted by Dan Engström Sun, November 10, 2013 02:15:59
Den här historien har paus. Henrik tog över, så Pensionatet får vänta.
(2015-10-27)

Vi föds ensamma och vi dör ensamma. Därför skulle det nog komma som en stor överraskning för de flesta av oss att vi faktiskt inte är ensamma. För Carina Ådahl var det något av en chock att inse att hon dessutom förväntades göra något åt det.

Härom veckan satte jag igång ett nytt projekt. Jag deltog i en diskussion på nätet om multimedialt berättande och fick en idé i knät. Collaborative creation for the win. Alla planer i den diskussionen övergavs i det ögonblicket. Det blev en ny historia som kräver att få bli berättad och ett nytt bokprojekt. Jag kallar det Skördetid. Jag räknar med att skrivandet kan leda mig vart som helst, precis vart som helst, långt från mina ursprungliga planer. Det har det faktiskt redan gjort. Nå, det är bara att hänga på. Jag skriver får jag se, jag skriver får jag se.

Den allra senaste versionen har ni här:Det är höst. Skördetid. Välkomna att följa med på resan.

Senaste ändring: 2013-11-14.














  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post106

Tillbaka

Bränning igenPosted by Dan Engström Fri, May 03, 2013 23:53:43
Den här historien har paus. Henrik tog över, så Pensionatet får vänta.
(2015-10-27)

Piratpensionat Produktion presenterar stolt sitt allra senaste projekt:

Tillbaka till Båtsman Brännings Piratpensionat

Vi håller oss till den beprövade form som var så framgångsrik (läs: rolig) förra gången: en bok om pirater med sånger och bilder, alltihop nedladdningsbart gratis med Creative Commons-licens. Det finns en dramaturgi med massor av magi. Det finns ett karaktärsgalleri med roliga namn. Det finns fem låtar skrivna och testade, och än så länge har låtarna förutsättningar att bli ännu bättre än förra gången.

Låt oss ge ett smakprov på lite musik och text. Vi skall inte avslöja för mycket, men lek med tanken att stigen vi går på bara leder bort. Hela tiden. Det börjar bli kväll, mörkt. Vi är lite rädda. Då skulle det kunna låta så här: Stigfinnarsång. Ungefär. Extrapoäng till den som hittar Anders referens till Albert & Herbert.
Och ungefär så här kommer inledningstexten se ut. Om Rudrik sköter sitt jobb som ciceron. Helt pålitlig är han inte.

Episod 1 Jag kanske skulle presen
tera mig

Först som sist kanske jag skulle presentera mig. Mitt namn är Rudrik Buxbom. Jag är författare. Ni har säkert läst någon av mina många böcker. Inte? Säkert? Det var konstigt. Nå, ingen skada skedd. Det går ju att ordna med hjälp av vilket välsorterat antikvariat som helst. Fråga efter boken 'Juveler på de sju haven. Om fullriggare och andra flytetyg.' Det är något av en klassiker om jag får säga det själv. Är det säkert att ni inte läst den? Aha, jag förstår. Ni föredrar min personliga favorit. 'Om du får oväntat besök. Strategi och taktik under vikingatiden'. Jomen den måste ni väl ha sett. Jasså inte. Men denna då. 'Senapssill och små grodorna. Om västkustens festliga midsommarfauna.' Inte den heller? Märkligt. Vad lär de sig i skolan nu för tiden. Nå. Var var vi någonstans?

Legenden om Bränning var det, javisst. Det var en historia, det. Nästan så man skulle skriva en bok om den. Men den tiden är över. Vem orkar. Allt skrivande och rättande och förhandlande med förlaget. Aldrig i livet. Nä, det får bli någon annans jobb att skriva boken om Bränning. Det är väl ingen annan än jag som minns längre, men det är ju knappast mitt bekymmer. Näpp! Någon bok lär det aldrig bli. Men jag kan berätta för er om ni vill. Om ni lyssnar noga. Låt se.

Vår historia tar sin början nästan precis ett år efter det att David och Sissela Bränning brutit familjens förbannelse och tvingat Greve Drakensjöö att segla bort i skymningen med hela sin piratbesättning. Lugnet hade lägrat sig och gästerna återvänt till pensionatet, på sin dramatiska klippa med sin vidunderliga utsikt. Just den kvällen låg jag bekvämt bakåtlutad i en solstol på verandan och njöt av vårsolen efter ännu ett framgångsrikt bokprojekt. Det var i april ... låt se ... 1762 måste det ha varit. Eller 1761. Det var det nog. Sjuttonhundra sextioett. Eller -två. Jag hade just slutfört 'Räven överraskar grisen. Oväntade möten i skog och mark'. Är ni naturintresserade? Då är den boken absolut något för er. Det är en uttömmande betraktelse av fiktiva möten mellan djur från olika habitater som ... Men jag förirrar mig från ämnet. Bränning var det. Det hela började en fredag i april 1761. Eller 1762. Där någonstans.

Så ungefär! Nå. Det är mycket arbete kvar - det mesta faktiskt - men än så länge ser det faktiskt rätt lovande ut. Piraterna är lika elaka som i förra boken, de vuxna lika handfallna och vi får träffa en ny, ung hjältinna. Vi har fortfarande mottot Ord ska vara roliga. Välkomna tillbaka.






  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post105

En kvinna och hennes omöjliga dröm

HögrePosted by Dan Engström Thu, January 03, 2013 00:56:12
Högre är klar. Färdig. Den är till och med korrekturläst, typ. Och så har vi beta-testat Vulkans publiceringsverktyg: Högre på Vulkan. Temat blev i vanlig ordning rätt oväntat - inte alls det jag hade förväntat mig. Det blir å andra sidan alltid det jag skriver. Historier som vill bli berättade skriver sig själva. Då skall man som författare inte lägga sig i, utan bara hänga med. Försöker man styra blir de bara irriterade och stingsliga.

Ett foto. Ett berg. En gåta. En kvinna och hennes omöjliga dröm.
Nej, jag vet faktiskt inte vad boken till slut kom att handla om. Det är nog upp till dig som läsare att berätta för mig. Jag har fått sådana läsarreaktioner ibland - en gång fick jag faktiskt höra "Jag gillade din liknelse med Jesus på korset" - och de är alltid lika överraskande. Det enda jag är säker på är att det finns en tematik om att följa sin dröm, vart den är leder. Om att följa den trots att den leder längre än man vågar. Djupare. Svårare. Högre.


Det inledande fotot på Mount Everest publiceras av nasontravels på Flickr under CC BY 2.0. http://www.flickr.com/photos/81365633@N08/7449596832/

Senaste revidering av tyrckfel 2018-03-18, uppdatering med Vulkan 2018-03-31.













  • Comments(0)//piratpensionat.mickla.se/#post104
Next »